Psykisk sjukdom är dödlig. Älskade du.

Jag kan inte sova för allt jag tänker på är du och du och du. Och att det är slut nu. Den här gången kan ingen väcka dig igen.

Vi delade tiden bland landstingslakarna  och dom stickiga filtarna. Där allt var på låtsas och vi skulle skyddas från livet. Jag minns fortfarande första gången jag såg dig. Du kom med sex flaskor cola och luggen så där på sned, precis som jag. Och jag kände direkt att nu skulle jag inte vara ensam längre. Plötsligt fanns det någon som jag kunde prata med, om hästar och musik. Om världen utanför och vårt konstiga nu. Vi var lika gamla och alldeles för unga för ett ställe som det där. Veckorna gick. Månaderna gick. Men vi var kvar och vävdes sakta ihop. Flera gånger var jag nära att förlora dig, redan då. Larmen, skriken och dina bortkopplade ögon kommer alltid finnas på min näthinna. Paniken när jag inte fick kontakt med dig. Råskräcken över att förlora dig. Personalens oförstånd. Men mest minns jag faktiskt det ljusa. Dina skratt och din humor. Du var verkligen tomtebloss i mörkret.

Jag skäms nästan för att jag känner så mycket. Det var ju trots allt flera år sedan vi sågs sist. Jag tänker på din familj och dina nära. Själv är jag ensam med min sorg. Vi hade inga gemensamma vänner, bara ett förflutet tillsammans. Det kom så mycket emellan. Både liv och mil. Och sjukdom, så klart. När Lunarstorm lades ner förlorade vi kontakten. Jag sökte efter dig ibland på Facebook, utan framgång. Men så för ett par veckor sedan fanns du plötsligt där. Jag skickade en vänförfrågan men fick inget svar. Kanske hann du aldrig se det. Nu ångrar jag mig så klart. Att jag inte försökte mer, att jag inte var en bättre vän. Men nu är det för sent.

Fast mest är jag ledsen över att du fick lida så mycket. Att sjukdomen var så skoningslöst hård mot dig och att ditt liv blev så svårt. För jag vet hur mycket du kämpade. Du ville verkligen inte lämna. Hatar när människor inte förstår det och lägger skuld på personer som begår självmord. Som att det handlar om att ta en enkel utväg. För mig var du en hjälte.

Tungt är det ändå så klart. Sorgen ligger som ett täcke över allt.

Enligt bibeln återuppstod Jesus idag men du är fortfarande lika död.

Advertisements

Om S:et

Journalist som just nu jobbar mest med mig själv. Samhällsintresserad och samhällskritisk. Skriver en del om ätstörningar och annan psykisk ohälsa. Och saker som ger mig energi, intressanta föreläsningar, skapande och böcker.
Det här inlägget postades i Böcker, Psykiatri och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Psykisk sjukdom är dödlig. Älskade du.

  1. TicTacToe skriver:

    Så himla fint skrivet av dig. Blev hel tagen. Måste vara tufft för dig att inte ha någon att dela din sorg och saknad med. Beklagar sorgen. Man får bära med sig minnena och du lär ha varit ett tomtebloss för denna person också. Styrkekram

  2. S:et skriver:

    Tack snälla du!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s