Klister

Hela kroppen gör ont. Vill bara sova hela, hela tiden. Har druckit ett antal stora muggar kaffe i dag men ändå inte vaknat. I morgon är begravningen och jag har bestämt att jag ska gå, trots allt. Jag måste få säga hej då. Fina vänner skjutsar mig dit men in i kyrkan är det bara jag som går. Jag hoppas att jag kommer klara det. Eller, jag ska klara det. Måste. Trots att jag aldrig har gått på en begravning ensam förut, och inte för någon som är så ung. 

Vad har man på sig för kläder? Vilka blommor ska jag köpa? Hur sätter jag in pengar till Psykiatrifonden för att hedra ditt minne? Vad ska jag säga till din familj? Frågorna irrar omkring där inuti mig och jag kan inte fokusera på en enda. Fast egentligen är det ju bara petitesser. Ingenting kan ändra på det fruktansvärda och väsentliga; att du har lämnat oss. 

Det skulle inte sluta så här. Som vi sa: Du och jag

Bild

Annonser

Om S:et

Journalist som just nu jobbar mest med mig själv. Samhällsintresserad och samhällskritisk. Skriver en del om ätstörningar och annan psykisk ohälsa. Och saker som ger mig energi, intressanta föreläsningar, skapande och böcker.
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Klister

  1. Jenny skriver:

    Du skriver vackert, fortsätt så.
    Och lycka till i morgon. Så hårt.
    Så jävla hårt. Men känn ljuset, det finns där, jag lovar.

  2. TicTacToe skriver:

    Tänker på dig idag och hoppas att det blir ett fint avsked. styrkekram

  3. S:et skriver:

    Tack snälla ni! ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s