Vårvindar piska

Jag har varit i huvudstaden och försökt leva det så kallade livet. Gått på en stor vårkonsert med massa kulturmänniskor och lyssnat på stämsång. Promenerat till Ica med en kompis för att köpa mat till kvällens grillning som blev inställd på grund av nyupprättat förbud i bostadsrättsföreningen mot kolgrillar. Ätit frukost på söder. Varit med en vän på en plåtning för ett magasin. Och druckit rödvin flera kvällar i rad. 

Nu är jag hemma igen och vet ingenting. Mitt jobbuppdrag är snart slut och jag måste hitta något nytt. Jag saknar vännerna som är utspridda över (nästan) hela landet och vet inte vart jag vill bo, egentligen. Jag önskar att trygghet inte var så viktigt för mig, med tanke på hur dagens arbets- och bostadsmarknad ser ut. 

Och jag tänker på dom som försvann.

Annonser

Om S:et

Journalist som just nu jobbar mest med mig själv. Samhällsintresserad och samhällskritisk. Skriver en del om ätstörningar och annan psykisk ohälsa. Och saker som ger mig energi, intressanta föreläsningar, skapande och böcker.
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Vårvindar piska

  1. TicTacToe skriver:

    Du fångar en känsla som jag också ofta känner. Detta med var man ska ta vägen. Att alla verkar gå vidare, leva sina liv. Utspridda i landet så att man känner sig väldigt ensam och osäker på vart man vill ta vägen…

    Hur mår du? Hur har det gått för dig med jobbet? kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s