Recension: Rövardotter

Jag har läst, eller om man ska vara noggrann lyssnat på, Jackie Ferms självbiografi Rövardotter. Under några långa idylliska skogspromenader fick jag ta del av en ung människas svåra, nästan absurda, uppväxt.

Jackie Ferm är dotter till Sveriges kanske främste brottsling Lars-Inge Svartenbrandt (tidigare Lasse Ferm) som är känd för sina många bankrån. Under hela Jackies liv har han för det mesta suttit i fängelse. Trots det minns hon de första åren som relativt ljusa och hon känner sig älskad. Men problemen eskalerar. Mamman missbrukar allt mer och en natt slår pappan nästan ihjäl henne. Efter det placeras Jackie och hennes bröder i olika fosterhem. Senare flyttas hon till ett ungdomshem. Där  använder sig personalen av tortyrliknande bestraffningar och extrem kontroll. Till slut får stället stänga. Jackie flyttas till ett behandlingshem i Kristianstad, Orana, som är betydligt bättre. Men trots mycket stöd hamnar hon i dåligt sällskap och lever destruktivt. Pappan försöker ”uppfostra” henne genom att skicka brev om kärlek och förlåtelse från fängelset som hon till en början känner sig stärkt av. Men efter att brodern dör i en trafikolycka och Lars-Inge Svartenbrant som har permission från fängelset tar med sig ett team från Aftonbladet till begravningen blir hon riktigt förbannad på henne. Jackie funderar på hur hon ska hämnas och bestämmer sig för att vika ut sig i Slitz, eftersom sådana tidningar är vältummade i fängelset och att pappan rimligen borde skämmas då. Men det funkar inte. Och när hon nyss utkommen från behandlingshemmet får erbjudandet att vara med i Paradise hotel som hon efter mycket tvekan tackar ja till. Hon vinner tävlingen och sedan följer en tid med barturnéer och alldeles för mycket alkohol innan hon bestämmer sig för att som vuxen göra det hon inte kunde som barn, ta kontroll över sitt liv.

Boken är ingen litterär njutning och det är mycket jag, jag, jag. Den är även utlämnande om andra personer, till exempel tjejerna på behandlingshemmet som Jackie oftast tycker gnäller för ingenting typ. Men Jackies styrka lämnar verkligen intryck, även om hon periodvis exempelvis dricker mycket är jag imponerad över att hon trots allt fortfarande står på benen och inte är bitter.

Författare: Jackie Ferm och Ola Brising
Betyg: 3

 

Annonser

Om S:et

Journalist som just nu jobbar mest med mig själv. Samhällsintresserad och samhällskritisk. Skriver en del om ätstörningar och annan psykisk ohälsa. Och saker som ger mig energi, intressanta föreläsningar, skapande och böcker.
Det här inlägget postades i Böcker och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s