Very long time no see

Jag vet inte. Men någonting dog i mig när Kim och Lina dog. Kanske är jag på väg tillbaka nu. Jag hoppas det. Efter drygt två år är jag förhoppningsvis snart tillbaka där jag slutade. Då jag inte var på topp men åtminstone klättrade uppåt. Sedan dess har jag mest legat och kravlat i en gyttjepöl, oförmögen att resa mig upp. Det har bara handlat om att inte drunkna. Nu tror jag att jag har börjat hitta en riktning upp yr dyn och försöker följa den, men kroppen är trött. Mjölksyran fräter. Ändå. Kanske är jag på väg tillbaka nu. Jag hoppas det.

Advertisements

Om S:et

Journalist som just nu jobbar mest med mig själv. Samhällsintresserad och samhällskritisk. Skriver en del om ätstörningar och annan psykisk ohälsa. Och saker som ger mig energi, intressanta föreläsningar, skapande och böcker.
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Very long time no see

  1. tictactoet skriver:

    Vad givande för mig att få ta del av dina tankar här. Du har inte talat så mycket om hur deras död har påverkat dig. Det låter som att behandlingen äntligen börjar ge dig något tillbaka? Ge dig den push ihop med medicinen som du behöver för att komma framåt igen? 🙂 styrkekram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s