För mycket av allt

Jag har svårt att hitta balansen i mitt liv. Ofta tenderar jag att köra slut på mig själv. Jag känner inte efter förrän det är försent. Vilket ibland har fått ödesdigra konsekvenser när jag smällt rätt in i den berömda väggen. För tillfället är min stresskänslighet låg. När jag gör mer än min kropp egentligen orkar börjar omvärlden snurra och jag ser pricka framför ögonen. Sedan däckar jag och kan inte ta mig ur sängen. Numera återhämtar jag mig dock ganska fort. Ett par dagar med någorlunda vila och hjärnan har repat sig lite. Problemet är att då ska jag ta igen allt jag har förlorat när jag varit väck. Och så börjar det om… Ja, det blir lätt för mycket av allt.

För mycket av allt är även namnet på programledaren och skådespelaren Sanna Brådings självbiografi. Jag har läst, eller egentligen lyssnat, på den. Jag har följt henne ända sen hon debuterade i Tre kronor på 90-talet. Redan då reagerade jag på hur smal hon var. Men vissa personen är ju naturligt långa och tunna, även om det är ovanligt, så jag tänkte inte jättemycket på det. Däremot måste jag säga att jag inte blev så förvånad när Sanna åkte fast för narkotikabrott. Det har funnits något stirrigt och oroligt över hennes blick och kroppsspråk. Och mycket riktigt. I boken berättar hon om hur hon kämpat mot anorexi, bulimi och olika missbruk under många år. Trots det sökte hon aldrig hjälp för det. Varför får man inte riktigt svar på, mer än att hon inte ville och stundtals förnekade sin sjukdom.

Tyvärr tycker jag att boken är lite väl rabblande i sin berättande. Den lider av redovisningsplikt och går följer det klassiska ”från en svår början till en miserabel peak (med fängelsedom) och ett lyckligt slut”. Sanna Bråding säger också så klart att hon ”lyckats vända sina smärtsamma erfarenheter till något konstruktivt”. Jag hade önskat mig mer komplexitet. Däremot är det en stundtals fascinerande berättelse om hur en framgångsrik kändiskarriär och psykisk ohälsa kan det svarta kan existera samtidigt. Psykisk sjukdom är ofta osynlig och varken pengar eller karriär rår på den.

Betyg: 2/5

 

 

Advertisements

Om S:et

Journalist som just nu jobbar mest med mig själv. Samhällsintresserad och samhällskritisk. Skriver en del om ätstörningar och annan psykisk ohälsa. Och saker som ger mig energi, intressanta föreläsningar, skapande och böcker.
Det här inlägget postades i Okategoriserade, Psykisk ohälsa, recensioner. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till För mycket av allt

  1. Josef Boberg skriver:

    Lätt sagt men lite mindre lätt gjort – Det gäller ju i alla lägen att framförallt vara sin egen vän – eller ?

  2. tictactoet skriver:

    Den där berömda och ibland så ouppnåeliga balansen… Finns det strategier du kan ta till som gör att du hinner stanna upp innan du tagit ut dig? De pauserna som du talade om att du tar. Kan de hjälpa dig? Stanna upp och känna efter? Sakta ner på tempot utifrån hur du verkligen känner?

    Alltid intressant att läsa om kända personer och deras erfarenhet av psykisk ohälsa men kan tänka mig att det ibland inte blir så bra i böcker. Känns som att ingen vill avsluta en bok med att man fortfarande är mitt uppe i det hela, utan det ska bli ett lyckligt slut. Kanske är bra då det ger hopp.

    • S:et skriver:

      Jo, jag försöker fortfarande ta micropauser. När jag väl kommer ihåg det funkar det bra 🙂

      Jag kan tycka att det är lite trist att majoriteten av alla biografier har ett lyckligt slut. Menar inte att det måste vara fortsatt misär men lite mer nyanserat. Tycker det är mer intressant och trovärdigt. Vet från när jag själv blivit intervjuad att många journalister gärna vill få det till att allt är bra nu och när jag säger att det inte är så blir de lite perplexa. Däremot kan jag ju säga att vissa saker är bättre, men inte bra. Om det inte är det. Vilket det sällan varit under de senaste åren.

  3. annapanna skriver:

    Ja det är ju den där jäkla balansen. Det blir ju så lätt en ond spiral som du nämner. Ta en stund i taget. Kanske lista upp det du faktiskt MÅSTE göra och vad som kan vänta tills du har mer ork.
    Det jag tänker du MÅSTE fokusera på är mat och vila. Och sådana där tråkiga saker som man helst bara inte ska hamna efter med som räkningar. Våga be om hjälp ❤ Du vet jag kommer på studs om du behöver mig (och även annars med såklart) . Va inte för kritisk mot dig själv. Du gör ett stort jobb med dig själv och det är det som är förutsättningen för att du ska orka allt annat sen.
    En dag i taget, en stund i taget.
    Du vet var jag finns ❤
    Massa kramar ❤ ❤ ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s