Långsamt farväl

Bild

Du hade valt låtarna till din begravning i går. Bland annat en av låt favoriten från vår tid tillsammans, Sara Löfgren. Det blev en fin ceremoni men så himla sorglig. Ljust fast mörkt. Solen kikade in genom fönstren i den lilla bykyrkan där du vuxit upp. Jag önskade nästan att himlen också skulle börja gråta. Allt kändes så overkligt och samtidigt väldigt konkret. Slutet är verkligen ett slut, och konsekvensen av att du inte orkade mer.

Jag klappade lite på din kista när jag la dit blomman och tog farväl. Önskar att jag hade fått röra vid ett levande du i stället. Hej då. Men jag log faktiskt nästan när jag såg colaflaskan bredvid fotot på dig. Den blev miitt första och sista minne av dig.

Så mycket mer om själva tillställningen vill jag inte skriva, jag vill inte smeta i din död och tänker på dina anhöriga. Trots att jag knappt känner några av dem fick jag krama om ett par stycken efteråt. Under själva akten satt jag dock ensam. Det var tungt. Jag skänkte en tacksamhetens tanke till kyrkvärden som berättade vilken sida jag skulle sitta på, och visade oss när det var dags att ta farväl. Sådana simpla, praktiska saker hade jag inte haft ork att tänka ut själv.

I dag är jag trött och ledsen, men faktiskt lite lugnare. Det kändes skönt och rätt att få ta ett riktigt avskeda av dig.

Sov gott nu, älskade vän.

Bild
Det tar att ta farväl

 

Annonser
Publicerat i Psykiatri | Märkt , , | 1 kommentar

Klister

Hela kroppen gör ont. Vill bara sova hela, hela tiden. Har druckit ett antal stora muggar kaffe i dag men ändå inte vaknat. I morgon är begravningen och jag har bestämt att jag ska gå, trots allt. Jag måste få säga hej då. Fina vänner skjutsar mig dit men in i kyrkan är det bara jag som går. Jag hoppas att jag kommer klara det. Eller, jag ska klara det. Måste. Trots att jag aldrig har gått på en begravning ensam förut, och inte för någon som är så ung. 

Vad har man på sig för kläder? Vilka blommor ska jag köpa? Hur sätter jag in pengar till Psykiatrifonden för att hedra ditt minne? Vad ska jag säga till din familj? Frågorna irrar omkring där inuti mig och jag kan inte fokusera på en enda. Fast egentligen är det ju bara petitesser. Ingenting kan ändra på det fruktansvärda och väsentliga; att du har lämnat oss. 

Det skulle inte sluta så här. Som vi sa: Du och jag

Bild

Publicerat i Okategoriserade | 3 kommentarer

Psykisk sjukdom är dödlig. Älskade du.

Jag kan inte sova för allt jag tänker på är du och du och du. Och att det är slut nu. Den här gången kan ingen väcka dig igen.

Vi delade tiden bland landstingslakarna  och dom stickiga filtarna. Där allt var på låtsas och vi skulle skyddas från livet. Jag minns fortfarande första gången jag såg dig. Du kom med sex flaskor cola och luggen så där på sned, precis som jag. Och jag kände direkt att nu skulle jag inte vara ensam längre. Plötsligt fanns det någon som jag kunde prata med, om hästar och musik. Om världen utanför och vårt konstiga nu. Vi var lika gamla och alldeles för unga för ett ställe som det där. Veckorna gick. Månaderna gick. Men vi var kvar och vävdes sakta ihop. Flera gånger var jag nära att förlora dig, redan då. Larmen, skriken och dina bortkopplade ögon kommer alltid finnas på min näthinna. Paniken när jag inte fick kontakt med dig. Råskräcken över att förlora dig. Personalens oförstånd. Men mest minns jag faktiskt det ljusa. Dina skratt och din humor. Du var verkligen tomtebloss i mörkret.

Jag skäms nästan för att jag känner så mycket. Det var ju trots allt flera år sedan vi sågs sist. Jag tänker på din familj och dina nära. Själv är jag ensam med min sorg. Vi hade inga gemensamma vänner, bara ett förflutet tillsammans. Det kom så mycket emellan. Både liv och mil. Och sjukdom, så klart. När Lunarstorm lades ner förlorade vi kontakten. Jag sökte efter dig ibland på Facebook, utan framgång. Men så för ett par veckor sedan fanns du plötsligt där. Jag skickade en vänförfrågan men fick inget svar. Kanske hann du aldrig se det. Nu ångrar jag mig så klart. Att jag inte försökte mer, att jag inte var en bättre vän. Men nu är det för sent.

Fast mest är jag ledsen över att du fick lida så mycket. Att sjukdomen var så skoningslöst hård mot dig och att ditt liv blev så svårt. För jag vet hur mycket du kämpade. Du ville verkligen inte lämna. Hatar när människor inte förstår det och lägger skuld på personer som begår självmord. Som att det handlar om att ta en enkel utväg. För mig var du en hjälte.

Tungt är det ändå så klart. Sorgen ligger som ett täcke över allt.

Enligt bibeln återuppstod Jesus idag men du är fortfarande lika död.

Publicerat i Böcker, Psykiatri | Märkt | 2 kommentarer

Chipsmiddag

Åt jag igår. Eller snarare lite chips som tilltugg till soppa och laxbagel. Det var gott. Jag är glad att inget längre är förbjudet, bara gott.

20140418-102806.jpg

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Jobba, jobba, joobba

Jag har fått ett nytt jobbuppdrag. Det känns skönt och konkret. Men livet är ju mer än arbete. Även om det inte alltid känns så. Ibland blir jag trött på att hela tiden ta del av andras vardag och fest på sociala medier. Det är så attans svårt att inte jämföra sig. Och även om jag vet att jag bara får se en flisa av deras liv så blir jag stressad. Jag måste stänga av mer, stänga ner. Och passa på att andas under körsbärsträden.

20140416-211627.jpg

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Tillbaka

Jag har inte skrivit på ett tag. Mitt mål var ett inlägg per dag i tre månader. Sedan kom jag på att jag förmodligen åker utomlands inom den tidsperioden och kommer inte ha möjlighet att uppdatera så ofta . Och då tappade jag liksom sugen. Men jag har saknat att skriva. Jag önskar bara att jag hade ett tydligare tema på bloggen, det skulle underlätta. Fast det kanske kommer med tiden. Tills dess tänker jag fortsätta tipsa och recensera böcker jag läst, publicera bilder jag tagit och berätta om föredrag jag varit på. Saker jag ägnar mig åt på fritiden och i mitt yrke som journalist helt enkelt. 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Under filten

En sådan dag. När man bara vill ligga i sängen och kolla tv-serier på Netflix. De får också finnas, tänker jag.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar