Goliat

Vad var det vi sa
När vi sträckte ut våra armar
vad var det vi sa
När vi två tittade ut ifrån berget
vad var det vi skrek
När drömmar bar oss bortom stan
å en dag ska vi härifrån

vi sa: vi ska ta över
vi ska ta över världen
vi ska bli stora
vi ska bli mäktiga, ha ha
och vi ska göra jorden hel
ja vi ska göra vattnet rent
och vi ska aldrig skada
varandra mer

och vi ska slåss
ja, vi ska slåss mot Goliat
så tro på mig för jag vet att
du är modigast

Jag älskar Lalehs musik och lyssnar på hennes låt Goliat om och om igen. Den för mig tillbaka till vår tid tillsammans. När vi fortfarande var unga och åtminstone ibland hade något slags hopp om att vi skulle kunna ta tillbaka makten över våra liv igen. Vi försökte peppa varandra att gå genom stormen trots att det var så svårt, för att förhoppningsvis komma ut på andra sidan. Och visst, vi klarade det ett tag. Det blev bättre. Men sedan sämre. Och så bättre igen. Krigen blev många fler än vi någonsin hade kunnat föreställa oss. Speciellt för dig. Du försökte verkligen. Det vet jag. Men det tog på dig.

Så kom det där sista slaget, och Goliat var för stor och stark för dig. Han vann. Han tog dig ifrån oss och jorden kommer aldrig bli hel igen.

Advertisements

Om S:et

Journalist som just nu jobbar mest med mig själv. Samhällsintresserad och samhällskritisk. Skriver en del om ätstörningar och annan psykisk ohälsa. Och saker som ger mig energi, intressanta föreläsningar, skapande och böcker.
Det här inlägget postades i Psykiatri, Vänskap och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s